- Vad menas med det, Fripp? undrade Lisa
- Den Ödesryttare som är sammanbunden med solen har förmågan att förflyta sig mellan olika existentiella världar. Ett exempel på denna kraft är att hon kan öppna en portal till Pandoria. svarade Fripp med avsmak för Pandoria.
- Blixten är Ödesryttarnas krigare. Hon ska bära Krigarens färg som är densamma som lera och läder. Blixten har kraften att ta liv, även ta själar. avslutade Fripp.
- Och så var det med Pandoria...Jo, så som jag har sagt tidigare är det en värld som kan uppstå i varelsers drömmar. Landet där är lila. Inte en sån där prinsesslila utan en sådan mörk och mystiskt. Det sägs även att Garnok och hans generaler har skapat Pandoria för att i tro hoppas kunna komma ut. Som om man gräver en grotta under marken liksom. Du ser rädd ut Lisa. Är det för jag sa tidigare att vi är i Pandoria? Var inte orolig! Du kan allt se staketet som avgränsar en del av världen här. Staketet bär extra mycket paleseium och stomesik, eller som människorna säger; Magi. I Pandoria vandrar även Mörkret, som jag kallar det. Dem ser ut som Garnok fast mycket mindre. Men de är farliga för den som stöter på en sådan. Så se allt upp när du vill ta en promenad i drömmarnas värld! sedan tystnades hans röst och han gick mot portalen.
-Vad gör du? sa Lisa nyfiket.
-Vad tror du? Vi ska söka efter den ödesryttare som är sammanbunden med solen! Kom med nu till människornas värld så ska vi söka genom land ock rike intill öns hjärta och ut till universum om det ska behövas!
Förbered er för mer äventyr!
Ödesryttarna & Pandor...
Hoppet ligger lågt De...
Ni som inte har sätt de tidigare delarna, tryck på kategorin 'Sägen om Jorvik' ;)
Allt kändes hopplöst, han hade satt fast på den förbaskade ön Jorvik i snart mer en 2000 år och han hade inte kommit någon vart. Dessutom hade hans vakter dött för länge sen och han saknade det stödet som behövdes om han skulle ha någon chans att stoppa generalerna och Garnok. Förbaskat också! Generalerna hade säkert redan kommit på en plan att frigöra Garnok, utan något motstånd. Fripp kunde inte ens tänka över den saken och pressade tänderna hårt mot varan. Just nu satt han på en ek som höll på att tappa sina blad och suckade. Sedan hörde han några röster- bekanta röster. Fripp tittade ner från trädet och såg en tjej med rött hår passera grusvägen mot Jorviks stall. För ett ögonblick trodde han att det var en av hans vakter. Lisa hette hon, Jo, så var det nog! Men det kunde omöjligt vara hon, hon varken såg ut att vara hon eller hennes personlighet- bara hennes röst. Fripp blev nyfiken och genom bara sitt samvete hoppade han ner från eken och satte sig mitt framför näsan på flickan. Hon fick stora ögon och såg förvirrad ut, Fripp trodde för en sekund att hon skulle bli rädd och sprina iväg, men nej, hon stod kvar.
- Ursäkta att jag stör, men vad heter du? Sa Fripp tänkande.
Hon svarade inte på frågan utan sa rakt ut:
- En talande blå ekorre...?
- Jag är inte en talande ekorre. Jag är en kosmisk varelse. Svarade Fripp kallt.
- så det så? Oj, jag får ursäkta mig jag heter Lisa Peterson.
Fripp blev förvånad över hennes reaktion, för hon visade ingen rädsla utan var bara smått förvånad.
- Jag vet inte vad det är med dej, men det känns som om du är någonting... speciellt... Fripp blev osäker över sitt uttal.
De tittade på varandra en lång stund.
- Jag skulle gärna vilja bjuda in dej till ett samtal senare, kan du tänka dej att komma till valedale så snart som möjligt? Sa Fripp.
-Jovisst, men gör det nått om jag tar med mina tjejkompisar?
Den här frågan var han inte beredd på, för det här var ju någonting som absolut inte fick avslöjas, för vad skulle folket på Jorvik göra om de fick veta att det finns kosmisk varelse där? Nu gäller det att komma med ett svar snabbt!
- Jag måste tyvärr säga nej åt det. Sa han till sist.
- Okej, men min häst åtminstone? Svarade Lisa.
En häst kunde väl funka, de som är på jorden kan ändå inte tala, det visste han. Men det var annorlundare med de hästarna på hans egen hemplanet för de kunde tala, de var som människor fast med mycket känsligare känslor. Han mindes tillbaks då han och hans vakter red runt på sin planet och bekämpade mot ondskan, vilka tider det. Fripps vakter var som fastjutna på hästarna och de skulle kunna offra allt för deras hästar skull. Han skämdes när han tänkte på de stackars hästarna som följde med på deras rymdresa, de som säkert dog under kraschlandningen och hur vakterna nästan dog av sorg.
- Naturligtvis får du det, Lisa! Sa Fripp.
Lisa nickade åt Fripp innan hon sprang mot stallet, hon vinkade åt ett bar tjejer som stod där intill. Fripp tog ett djupt andetag och började skutta mot Valedale.
Fortsättningen kommer snart!
Hoppet ligger lågt
För er som inte har läst historien om Jorviks uppkomst klicka på kategori 'Sägnen om Jorvik' ;)
För många tusen år sedan, långt bort från vår hem-planet Tellus, ett rymdskepp passerade Vintergatan. I fören på rymdskeppet sitter en blå varelse som liknar en ekorre och har en rynka mellan pannan. Fripp värkar han heta. Bakom honom står några vakter, de påminner om den Egyptiska varelsen Anubis. Plötsligt Börjar Fripp prata med vakterna med en nedstämd röst.
-Vi måste hinna fram till universums ände innan Garnok får lust att befria sig ...
Vem var Garnok? Vad var det ens det här mystiska sälskapet ville här? Jo, Garnok är en ond levande rök. En rök utan struktur, bara ett par röda glödande ögon och två händer som vill krossa allt. Garnok och hans generaler har ställt till med mycket besvär och har brutit mot universums lagar. Fripp och hanns vakter har i uppgift att Föra Garnok och hans generaler till universums ände som straff för deras brott. De är inspärrade längre bak i rymdskeppet en så länge. Allt värkar gå bra med Fripps uppdrag, Dock inte länge till.
några av generalerna hade desperat försökt att ta sig ut, förbannade de också att de lyckades. Generalerna hade på nått sätt fått kontakt med motorerna när de tog sig ut och nu började rymdskeppet tappa höjd. Paniken börjar sprida sig ombord bland Fripp och hans vakter.
- Fripp, vi tappar höjd, vi måste nödlanda på en av planeterna! Sa en av vakterna panikslaget.
- Du behöver inte påminna mig, vart kommer vi att landa? Svarade Fripp.
-En Planet som kallar sig Jorden, vi kommer att landa på en ö där som heter Jorvik. Gav vakten ifrån sig.
Därefter var det inte mycket mer prat om saken just den dagen. Fripp och generalerna fick uthärda klagomålen från Garnoks mörka stämma under tiden de väntade för landning. Jorden närmade sig snabbt och inte långt där efter landade de, eller rättare sagt: störtade.
Någonstans på Jorvik gick en fåraheder och vallade sina får, när han plötsligt fick syn på ett ljus som föll från himlen bland alla stjärnor. Fårahedern blev nyfiken och fick för sig att det var ett tecken från Gud, han började springa emot ljuset med iver om att få se Gud. Ljuset började närma sig med storm. Alldeles för sent märkte fårahedern att ljuset inte var Gud, utan ett rymdskepp- Som han tyckte liknade något ännu vackrare en Gud. Rymdskeppet kraschade. Fåren sprang bräkande därifrån och ut i skogens mörka skepnad, utifrån rymdskeppet var det tyst. Oroväckande tyst. Alla ombord hade kommit i nån sorts långvarande koma- Fripp, vakterna, Garnok och generalerna allesammans. Ingen skulle hitta det övergivna rymdskeppet på länge. Det skulle dröja länge innan de skulle vakna, Fripp och vakterna måste komma ett steg före Garnok innan han vaknar, Men en idag har inte Garnok vaknat, bara Fripp och vakterna har lyckats vakna ur koman som varade i århundrade. Men tiden rinner ut, de måste komma på en plan, och det är snabbt!
Mörkrets inkomst
Det här är min egen version av Jorviks uppkomst så ni vet :)