14:e feb
Kära dagbok
Men åh! Typisk mig att glömma alla hjärtans dag igår. Inte förrän när jag kom till skolan märkte man något. Killarna som typiskt lyfte på ögonbrynen, lutandes mot en vägg och tjejerna som gjorde "duck face", poserade lite och drog in magen i försök att se mer attraherande ut. Här och var hånglades par som antagligen skulle göra slut efter en vecka. Dessutom tryckte personer in kärlekslappar i en och annat skåp.
Det var ju liksom omöjligt att ta miste om vad det var för dag. Fredag den 14. Varför kunde det inte ha varit Alla hjärtans dag under Fredag den 13?! Då skulle ju alla låta bli det där på kärleksväg, till exempel vill man inte vara i närheten av den man älskar ifall han bär omkring på en atombomb med ett tick tack i bakgrunden.
Jo, jo förlåt. Alla hjärtans dag är väl helt okej stort sätt. speciellt för en del som avgudar den dan. Varför jag känner mig så kritisk mot DEN DÄR dan? Det är så att ingen levande själ i hela universum skulle vilja ha mig, i kärleksväg. Själv är jag rätts så blyg inför möten där det pirrar i magen, så möjligheten att jag skulle gå fram o-och... fråga chans på någon är 1%... kanske 2%. Så jag hoppas att nån vacker dag kommer en kille (kanske tjej?) och säger de magiska orden.
Hjärta.
Glädje.
Liv.
//Katarina Riverwood
