starstablekatarina.blogg.se

 

 

 

Som Sagt så har inte Jorvik alltid varit en grön ö full med ryttare och hästar. En gång var det bara en klippa- en klippa som man aldrig kunde tänka sig att något skulle växa där. Men en dag för länge sedan (då båtar var ett mycket andvändbart transportmedel) passerade en båt förbi Jorvik. Absolut inte med egen vilja, för varför vill man vara i närheten av stora klippor när det är oväder ute och riskera att krossa skeppet så alla drunknar ombord?

De hade även hästar ombord som skulle transporteras till kejsaren som en fredsgåva. Kaptenens dotter sick även lov att följa med som senare på båten besattes av en av hästarna o det dröjde inte länge innan de blev bästisar.

Den starka vänskapen mellan dom blev så stor att de kunde dela tankar med varandra och utföra magiska konster. Sedan kom olyckan. Den starka ovädrets vind drar båten mot de stora klipporna och alla börjar inse hur detta skulle sluta. Kaptenen beordrar att man ska sätta ner sin enda livbåt, vilka få skulle få följa med den och kanske åtminstone leva ett par minuter till? Kaptenen skrek efter dottern i panik och hon kom rusande fram till honom. 

Han säger åt henne att ta livbåten och ro till närmaste land. Vilket land? Hur Trodde Kapten att hon skulle klara sig, han visste nog för givet att allaskulle komma ner till helvetet. Dottern skrek tillbaka i ett försök att överrösta vågorna. Han brydde sig inte om vad hon försökte säga och satte henne ner i livbåten. Gråtande tittade dottern på sin far för sista gången. Hon sänktes ner i vattnet hastigt. Så snart hon hade satt sig till rätta i den skvalpande livbåten så hörde hon ett högt brak. Hon vred huvudet och såg till sin fasa att skeppet hade gått på grund, kort därefter så kom ännu en stark våg. Den vågen slet med sig allt och därmed hennes far. Plötsligt kom hon under vattnet och märket att Livbåten hade vält omkull. Straxt där efter tog hon sig över vattenytan utmattat. Ovädret som aldrig verkade sluta började långsamt lugna sig ned. Hon hörde ett gnägg inte långt bort. Till hennes glädje var det hennes älskade häst, hon började ta sig fram till hästen med hjälp av sina sista krafter. När hon kände att inte hennes kropp orkade längre så kom hästen fram och lyfte upp henne på dess rygg.

På något sätt sedan kom de upp på klipporna där de vilade. Efter en lång paus börjar de gå längs klipporna i ett försök att finna en by. Meningslöst. de gav nästan upp- När ett ljus plötslig visade sig på flickans handflata.

Dess ljus visade vägen in till Jorviks hjärta. Flickan som hade ridit på Hästen återfann hoppet och ljuset växte sig starkare. Till sist gav ljuset ett tecken på att stanna. Sedan sa den med mörk stämma:

 Flickan och hästen gjorde som ljuset sa och satt ner det. Ett sken, så starkt att man trodde att självaste solen skulle lysa trädde sig upp ur marken. Klipporna började mjukna till sig till gröna kullar, Himlen började visa sig bakom de mörka molnen, träd och växter började träda fram och ett ståtligt slott växte sig upp över självaste ljuset som en skyddande borg. Så snart bosatte sig flera människor på den vackra ön och levde lyckligt. 

Jorvik som en gång var dystert har visat sin ljusa sida och blivit en ö, en ö där mycket händer, en ö med äventyr och upplevelse, en ö som blir befolkat av både människor och hästar men även folk från en annan del av universum...

---