3 Läs mer >>
Kära dagbok
 
Jag verkade ha rätt från början: DarkCore skulle slå till igen, och inte bara lite utan som ett stort slag i huvudet. Hur man visste det utan att ens ha varit på deras hemliga oljeplattform är lätt, Självaste Jorviks hjärta: Silvergladebyn var hotad av skuggor från Pandoria som kom ur portaler från marken. Folk var panikslagna där och sprang omkring förvirrat som en myrstack i byn, Himlen förvrängdes av mörka moln, Portalerna som liknade sprickor gav ifrån sig ett starkt ljus av lila och skuggorna med sina röda glödande ögon som svävade sökande efter de panikslagna människorna. Jag var naturligtvis tvungen att undersöka saken närmare, jag hittade borgmästaren och han beskrev om de fruktansvärda händelserna. Kort efter samtalet så dök Alex upp på sin häst Tin-can, hon förklarade att så kallade Garnok-projektet var igång och att jorden låg rysligt till om man inte stoppade det hela. Det rös i hela mig när jag fick höra orden, orden som lät förbjudna i min värd. Jag kom fram till att jag skulle hjälpa...värden att stoppa projektet, och jag hade väl inget annat val, för då skulle ju ändå alla dö eller förslavas?
Först och viktigast var det ju att få bort skuggorna som skrämde vettet ur det stakars folket, Då kom jag på en lysande idé; skuggsugaren (eller vad den där damsugaren hette ;_;) som jag hade använt på skuggorna i Gyllengådarnas dal  kunde ju då komma till stor användning, naturligtvis berättade jag detta för Alex och hon lyste upp i hoppet att stoppa skuggorna.
Jag gav mig iväg på min häst Darkmane i fullaste galopp mot Gyllengådarnas dal, och tvärstannade sedan när jag nästan välte omkull Pis magiska kittel. Hon gav mig några svordomar innan hon låter mig gå till tals, Jag berättade att jag behövde skuggsugaren för att stoppa skuggorna i Silvergladebyn. och att Garnok-projektet hade startat. Mina ord behövde inte utvecklas mer innan hon nickade tyst med ett allvarligt uttryck och gav mig skuggsugarnen. När jag började rida därifrån skrek hon till mig att hon hade förbättrat den praktiskt sätt, det gladde mig och jag vinkade med handen innan jag gav mig av.
Tillbaka till Silvergladebyn då, där hade det bara blivit värre och värre, och det var ett faktum att hela byn skulle gå under, Alex stod i centrum och utförde  sina magiska konster för att försvara byborna, hon gjorde en gest åt mig att komma till henne, hon sa att jag kunde lämna Darkmane här under tiden jag utförde mina uppgifter,jag lämnade Darkmane hos Alex och begav mig mot närmaste skugga. Det hela utförde jag med galans och jag hamnade inte i någon fara, jag begav mig tillbaka till Alex och fick i uppdrag att bege mig till Fripp.
Väl borta i stenringen så började Fripp tala om mina mystiska kunskaper inom soulriders och ville testa om jag kunde begå blixtens krafter, och det kunde jag. Han sa att genom dessa färdigheter kunde jag stänga sprickorna i silvergladebyn men han talade även om att de inte var de enda jag skulle behöva stänga, nämligen också en hel del andra som kommer att visa sig i framtiden som jag måste ta hand om. Det tryckte ner mig som om jag bar värdens alla berg. Hur länge kunde man fortsätta så här tills självaste Garnok  kom ur jorden? Inga invändningar Katt, bättre att du hjälper en att inte lyfta ett finger.
Jag gav Fripp ett hejdå och red till Silvergladebyn, när jag hade kommit fram var det bara att börja täppa igen sprickorna. Efter mödosamma timmar av slit och förtvivlan om att det skulle gå fel, blev jag klar. Folk kom fram ur sina gömställen och började hurra åt mig. Jag var dagens hjälte, vilken ära alltså! Dock ska jag inte andas ut en, jag har fortfarande mycket jobb med att täppa igen andra sprickor. Jag måste ursäkta mig, jag har inte tid att skriva mer i dagboken jag måste nämligen iväg på ett nytt uppdrag *suck*, vi hörs.
 
                                                                                                                                                 /Katarina Riverwood
 
 
 
 

Tyvärr kan man ha rät...

0 Läs mer >>
Jag ska göra ny info om mina hästar som är bättre och uppdaterad! Först ut kommer min nyaste häst: Moonspirit! Jag kommer att skriva om de andra också men inte för tillfälle ;)

 
Namn: Moonspirit
Ras: Jorviksponny (D-ponny)
Kön: Valack
Mankhöjd: 142 cm
Inriktning: Sälskapshäst, ponnytävlingar
Föddes: 1997 (16 år)
Om Moonspirit: Moonspirit är en sälskaplig och lugn ponny som uppskattas av yngre barn som bor i närheten av Vingården, han gillar dessutom gröna äpplen och sniglar och brukar räcka ut tungan när han känner sig missnöjd. Han är rätts så gammal men ändå har han inte någon som helst erfarenhet i någon gren, men han har ett stort intresse av Jespers pumparace (eller vad det hette...). Moonspirit har det trögt på Fågelskrämsåsens tävlingsrace (haha, har också glömt vad det racet hette ;_;) Dock, eftersom han krockar lätt med sömnbomberna.
 
 
 

Moonspirit

0 Läs mer >>
 
Jorvik. Lika härlig som alltid, Ön som har begått mycket! Men som sagt, det är fortfarande en hel del kvar som den vackra ön måste gå igenom. Jag ska skriva om någonting som hände för länge sedan, någonting som värkar väldigt obegripligt...

För er som inte har läst historien om Jorviks uppkomst klicka på kategori 'Sägnen om Jorvik' ;)


 

För många tusen år sedan, långt bort från vår hem-planet Tellus, ett rymdskepp passerade Vintergatan. I fören på rymdskeppet sitter en blå varelse som liknar en ekorre och har en rynka mellan pannan. Fripp värkar han heta. Bakom honom står några vakter, de påminner om den Egyptiska varelsen Anubis. Plötsligt Börjar Fripp prata med vakterna med en nedstämd röst.

-Vi måste hinna fram till universums ände innan Garnok får lust att befria sig ...

Vem var Garnok? Vad var det ens det här mystiska sälskapet ville här? Jo, Garnok är en ond levande rök. En rök utan struktur, bara ett par röda glödande ögon och två händer som vill krossa allt. Garnok och hans generaler har ställt till med mycket besvär och har brutit mot universums lagar. Fripp och hanns vakter har i uppgift att Föra Garnok och hans generaler till universums ände som straff för deras brott. De är inspärrade längre bak i rymdskeppet en så länge. Allt värkar gå bra med Fripps uppdrag, Dock inte länge till.

några av generalerna hade desperat försökt att ta sig ut, förbannade de också att de lyckades. Generalerna hade på nått sätt fått kontakt med motorerna när de tog sig ut och nu började rymdskeppet tappa höjd. Paniken börjar sprida sig ombord bland Fripp och hans vakter.

- Fripp, vi tappar höjd, vi måste nödlanda på en av planeterna! Sa en av vakterna panikslaget.

- Du behöver inte påminna mig, vart kommer vi att landa? Svarade Fripp.

-En Planet som kallar sig Jorden, vi kommer att landa på en ö där som heter Jorvik. Gav vakten ifrån sig.

Därefter var det inte mycket mer prat om saken just den dagen. Fripp och generalerna fick uthärda klagomålen från Garnoks mörka stämma under tiden de väntade för landning. Jorden närmade sig snabbt och inte långt där efter landade de, eller rättare sagt: störtade.

Någonstans på Jorvik gick en fåraheder och vallade sina får, när han plötsligt fick syn på ett ljus som föll från himlen bland alla stjärnor. Fårahedern blev nyfiken och fick för sig att det var ett tecken från Gud, han började springa emot ljuset med iver om att få se Gud. Ljuset började närma sig med storm. Alldeles för sent märkte fårahedern att ljuset inte var Gud, utan ett rymdskepp- Som han tyckte liknade något ännu vackrare en Gud. Rymdskeppet kraschade. Fåren sprang bräkande därifrån och ut i skogens mörka skepnad, utifrån rymdskeppet var det tyst. Oroväckande tyst. Alla ombord hade kommit i nån sorts långvarande koma- Fripp, vakterna, Garnok och generalerna allesammans. Ingen skulle hitta det övergivna rymdskeppet på länge. Det skulle dröja länge innan de skulle vakna, Fripp och vakterna måste komma ett steg före Garnok innan han vaknar, Men en idag har inte Garnok vaknat, bara Fripp och vakterna har lyckats vakna ur koman som varade i århundrade. Men tiden rinner ut, de måste komma på en plan, och det är snabbt!


 
 
 
 
 
 
 

 

 

 

 

 

                                                                                        

 

Mörkrets inkomst

0 Läs mer >>
Jag har varit på Båtfärd i helg och det var roligt. Dock fick jag hem nån sorts av magsjuka ;_; Så ja...nu har jag ont i magen.

Aj min mage...

0 Läs mer >>
Jag ska bli bättre har jag lovat. så se i fram emot nya inlägg!

Dålig uppdatering

0 Läs mer >>

Kära Dagbok
 
I dag ska jag iväg på loppis och sälja gamla ridkläder. Inte för att det kanske intresserar er, men det kan alltid vara roligt att skriva in vardagliga ämnen?  Darkmane skulle jag ha släppt ut i hagen nyligen, men den rackarn smet ut med träns och allt! Jag har även påbörjat att måla stallet i faluröd och det ser ut att bli fint...Jewelblaze! åh, ännu en rackare som nu ska i stället skvätta ner min bok med målarfärg! Suck, jag måste nog återgå till att måla och sedan ställa upp mitt stånd i loppisen, så vi ses nog inte idag mer.
                                          
                                                                                                                                                   Katarina Riverwood

Kära Dagbok...

0 Läs mer >>
Som sagt har jag blivit klar med Souls träning och som belöning fick han en apelsin ^^
Börjar även känna hur sommarlovet närmar sig sitt slut som många nog inte uppskattar. Man får typ tänka så här: Yes, nu har det gått en dag och nu är det närmare till nästa sommarlov...!
Okej, lite failat och jag tror bara att alla skulle stöna av en sådan tanke. Har även hört talas om ponnys som ska komma till Jorvik under senare tid, och det låter spännande! En känner jag mig direkt inte för någon ponny eftersom jag har lovat mig själv att spara till en Arab. Jag får helt enkelt se hur det blir när dom kommer :3

EmeraldSoul klar levl...

0 Läs mer >>
Första gången jag blir befordrad av Jorviks-juryn för att ha varit dagens bästa i Paolines nya trängbana ^^

Jippi :D

0 Läs mer >>
I går var jag i Vingårdens biblotek och hittade en gammal dagbok som låg gömd bakom en bokhylla. Jag bestämde mig för att läsa den, När jag såg de handskrivna fina ord tog jag upp mobilen och fotade sedan sidorna för att visa upp dom på bloggen. Jag kommer att skriva av hennes mest intresserade texter lite då och då.


 
Vingården 1867
 
Här sitter jag nu och skriver i min nya dagbok jag fick från min far, den är väldigt vacker och jag kommer använda den väl för hands. Ni som kanske läser detta undrar vad jag heter? Jo jag heter Jane Roland. En tjej som många andra o söker efter lyckan här i Jorvik. Ja jag vet, de flesta söker lyckan i Amerika och det var vad jag tänkte göra från början. Innan jag fick talas om Jorvik förstårs. Det var min farmor som berättade om det fantastiska naturrika ön Jorvik. Att man kunde driva egna gårdar som andra byar betalade bra för, eller varför inte bli affärskvinna som tar hand om in porteringarna av nödvändiga saker och kläder? Det fanns så mycket! Och varje ord som min farmor uttalade blev till värkliga bilder i mitt huvud och jag kunde fantisera om ett fantastiskt liv där. Drömmen blev så småningom sann tyvärr var jag tvungen att lämna min släkt och familj bakom mig men lovade att komma tillbaks en dag.
Jag har bara varit i Jorvik i tre veckor hittills men har hunnit med mycket under en så kort tid. Jag har flyttat till en liten kåk i Vingården och håller just nu på med att studera i skola för att kunna ta jobb. Måste tyvärr avsluta mitt medelande nu men kommer skriva mer så småningom.
 
                                                                                                                                                                   Jane Roland
 
 
  

Jane Rolands dagbok

0 Läs mer >>
Kära  Dagbok
 
Idag som många andra har jag det oplanerat och det med fritt hela dan! Men det känns som om faran lurar i nacken på en, eftersom det fruktade Dark core börjar närma sin slutkamp om att befria Garnok. Och det är vad dom tror, snart ska Airdeens beskyddare ge tillbaka. Men vi väntar på deras drag och det får mitt tålamod att gå ur spår. Vad görs Katt? jag får ändå vänta. Under denna långa period så får jag hålla mig på sidan och bland annat hänga med välbekanta vänner. Emeraldsoul är snart färdigtränad och då får jag börja med min lugne Nightmadness. Jag har inte så mycket mer att berätta just nu, jag tänkte gå till Vingårdens biblotek så vi ses.
 
MVH/ Katarina Riverwood
 
 https://cdn3.cdnme.se/4215609/7-3/dark_is_the_night_5209e869e087c363d266680c.png

Skriver för tillfälle...

0 Läs mer >>
står här och förbereder mig för Gåds championat med dark ^^

Champis

1 Läs mer >>
Namn: Darkmane (kallas Dark)
Kön: Hingst
Färg: Gråskimmel
Kort info: Darkmane jag fick låna till en början, nu äger jag honom och han får alltid vara med när Aideens beskyddare behöver hjälp.

Namn: Nightmadness (kallas Night)
Kön: Hingst
Färg: Brun
Kort Info: En fördresserad häst med mycket gott uppförande och passar utmärkt till T.ex. klubbmöten, för han rör sig inte så mycket då ^^^

Namn: Jewelblaze (kallas Jewel)
Kön: Sto
Färg: Skimmel
Kort Info: Hon är ett mycket vackert sto som dock alltid vill rulla sig i lera. Nu för tiden är hon lite sur... det kan bero på att jag inte matar henne så bra och att jag aldrig brukar ta med henne till championat :3

Namn: Emeraldsoul (kallas Soul)
Kön: Hingst ( ett tag var han sto xD)
Färg: Svart
Kort Info: Soul är min stora klumpeduns i familjen och vill ständigt ut på nya (och riskfyllda!) äventyr. Honom tog jag med mig från Tyskland dessutom.

https://cdn2.cdnme.se/4215609/7-3/i_love_it_so_murch_52090dfcddf2b3411f320f40.png)

Mina hästar

1 Läs mer >>
 
 

Det här är min egen version av Jorviks uppkomst så ni vet :)


 

 
Som Sagt så har inte Jorvik alltid varit en grön ö full med ryttare och hästar. En gång var det bara en klippa- en klippa som man aldrig kunde tänka sig att något skulle växa där. Men en dag för länge sedan (då båtar var ett mycket andvändbart transportmedel) passerade en båt förbi Jorvik. Absolut inte med egen vilja, för varför vill man vara i närheten av stora klippor när det är oväder ute och riskera att krossa skeppet så alla drunknar ombord?
De hade även hästar ombord som skulle transporteras till kejsaren som en fredsgåva. Kaptenens dotter sick även lov att följa med som senare på båten besattes av en av hästarna o det dröjde inte länge innan de blev bästisar.
Den starka vänskapen mellan dom blev så stor att de kunde dela tankar med varandra och utföra magiska konster. Sedan kom olyckan. Den starka ovädrets vind drar båten mot de stora klipporna och alla börjar inse hur detta skulle sluta. Kaptenen beordrar att man ska sätta ner sin enda livbåt, vilka få skulle få följa med den och kanske åtminstone leva ett par minuter till? Kaptenen skrek efter dottern i panik och hon kom rusande fram till honom. 
 
Han säger åt henne att ta livbåten och ro till närmaste land. Vilket land? Hur Trodde Kapten att hon skulle klara sig, han visste nog för givet att allaskulle komma ner till helvetet. Dottern skrek tillbaka i ett försök att överrösta vågorna. Han brydde sig inte om vad hon försökte säga och satte henne ner i livbåten. Gråtande tittade dottern på sin far för sista gången. Hon sänktes ner i vattnet hastigt. Så snart hon hade satt sig till rätta i den skvalpande livbåten så hörde hon ett högt brak. Hon vred huvudet och såg till sin fasa att skeppet hade gått på grund, kort därefter så kom ännu en stark våg. Den vågen slet med sig allt och därmed hennes far. Plötsligt kom hon under vattnet och märket att Livbåten hade vält omkull. Straxt där efter tog hon sig över vattenytan utmattat. Ovädret som aldrig verkade sluta började långsamt lugna sig ned. Hon hörde ett gnägg inte långt bort. Till hennes glädje var det hennes älskade häst, hon började ta sig fram till hästen med hjälp av sina sista krafter. När hon kände att inte hennes kropp orkade längre så kom hästen fram och lyfte upp henne på dess rygg.
 
På något sätt sedan kom de upp på klipporna där de vilade. Efter en lång paus börjar de gå längs klipporna i ett försök att finna en by. Meningslöst. de gav nästan upp- När ett ljus plötslig visade sig på flickans handflata.
Dess ljus visade vägen in till Jorviks hjärta. Flickan som hade ridit på Hästen återfann hoppet och ljuset växte sig starkare. Till sist gav ljuset ett tecken på att stanna. Sedan sa den med mörk stämma:
Sätt mig ner här så ger jag liv. Ni behöver inte tacka mig, för det här är något som Profetian har sagt. Sätt ner mig...
 Flickan och hästen gjorde som ljuset sa och satt ner det. Ett sken, så starkt att man trodde att självaste solen skulle lysa trädde sig upp ur marken. Klipporna började mjukna till sig till gröna kullar, Himlen började visa sig bakom de mörka molnen, träd och växter började träda fram och ett ståtligt slott växte sig upp över självaste ljuset som en skyddande borg. Så snart bosatte sig flera människor på den vackra ön och levde lyckligt. 
Jorvik som en gång var dystert har visat sin ljusa sida och blivit en ö, en ö där mycket händer, en ö med äventyr och upplevelse, en ö som blir befolkat av både människor och hästar men även folk från en annan del av universum...
 

 
 

Jorvik

0 Läs mer >>

Mitt första inlägg.

Välkommen till min ny...